Livet går vidare...

Det känns inte så farligt som jag trodde. Tre veckor sammanlagt på ett år är kanske lite för tunt underlag. Om han hade bott hemma i Sverige hade det kunnat bli något för det finns känslor. Just därför hade det varit lite jobbigt där nere och jag måste väl säga att det inte varit helt lätt för mej heller. Efter ett tag hade det nog inte funkat iaf så det var väl kanske bra och ta det här beslutet nu. Jag hoppas att vi kan ses som kompisar dom gånger han är hemma och det borde inte vara några problem. Och om sju år, då är han förhoppningsvis på hemmaplan för gott ;) Den som väntar på nåt gott...
Kanske läge för några timmars sömn nu. Imorgon är chefen på plats och då blir det andra bullar :P
God natt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0