Carro

Örjan är mitt allt! Om jag skulle påstå motsatsen skulle jag ljuga.
Därför ska Örjan få ett eget inlägg i min blogg.

En sommar för snart 3 år sen var jag här i Hedemora och hälsade på Martina och Mattias.
Vi avslutade dagen med en vända på krogen.
Det var en fin kväll och vi satt ute. Vi var ett helt gäng. Örjan var med.
Vi fick ganska snabbt kontakt. Han var lätt och prata med.
När Martina och Mattias gick hem stannade jag kvar med alla grabbar.
Senare skulle det bli Andreas och Örjan som följde mej till Martina och Mattias, där jag skulle sova.
Något mer hände inte den kvällen men det var där och då som vi knöt kontakten.
Sen skulle det dröja till oktober innan vi sågs igen. Örjan fyllde år och jag skulle följa Martina och Mattias
på hans fest. Den kvällen höll vi stenhårt i varandra och var jag sov, behöver jag säga det??
Sen den kvällen har det varit vi. Det kändes rätt på en gång och vi träffade varandras föräldrar ganska snart.
Detta är 2½ år sen. Tiden som har gått sen dess har varit den bästa i mitt liv!
Jag och Örjan är väldigt olika. Jag vill att det ska vara ordning och reda och jag planerar gärna långt i förväg.
Örjan tar mer lätt på saker och ting och låter det bli som det blir.
Vi har många gånger blivit osams på grund av detta. Jag har varit fullkomligt vansinig emellanåt!
Lika fort har vi blivit sams igen. Jag har många gånger tänkt att detta kanske är en nackdel, att vi är så olika?
Men jag tror ändå inte att det är det.... Örjans lugn får mej många gånger och slappna av och tänka att allt löser sig, allt behöver inte vara perfekt. Han har fått mej och inse att ytliga saker inte spelar så stor roll.
Vi har upplevt så mycket ihop. Jag undrar hur livet var innan Örjan? Fanns det ett liv innan Örjan?
Det är så svårt och tänka sig att 20 av mina 23 år har jag levt utan Örjan.
Dock hoppas jag på att det endast är 20 år av mitt liv som jag får leva utan Örjan.

Örjan du är bäst! Tack för att jag får finnas i ditt liv <3