Carro

Jag blir så arg, ledsen, besviken, förbannad, ja allt på en och samma gång. Tårarna vill inte sluta rinna.
Ingenting har berört mej som det gör. Jag tycker det är så hemskt att en liten oskyldig tjej som inte har gjort världen något ont ska få sätta livet till bara för att det finns en sjuk jävel där ute.
Nu har han ju även erkänt det där Pernilla mordet oxå och bara en sån sak som gå och bära på vetskapen i 8 år om att man mördat en människa, ja det är helt obegripligt.
Skönt iaf att han har erkänt. En sån där ska aldrig mer ha rätt att leva ett riktigt liv, den rätten har han förbrukat för längesen. Jag lider så fruktansvärt med Englas mamma. Jag vet hur ont det gör att mista en kompis, morfar och andra som står en nära men en dotter och på det här viset går inte att föreställa sej.
Att man ens orkar fortsätta efter nåt sånt här. Jag hoppas hon får så mkt stöd det bara går att få nu!
Kan bara tänka mej hur det skulle vara att förlora Gabbe, då han är i hennes ålder, och det gör så ont i mej!
Jag skulle aldrig klara av och gå vidare efter det. Men på något vis gör man väl det oxå även fast det gå tungt.
Ord räcker inte så långt. Kan konstatera att det här blev en svart kväll för hela landet skulle jag vilja säga.
Hur ska man i fortsättningen kunna släppa ut sina barn och veta att dom kommer hem igen till kvällen?
Man får bara vara rädda om och ta hand om varandra, mer kan vi inte göra!
Ikväll ska jag tända ett ljus för lilla Engla!